Platsen för nuvarande Gustavsberg hade ursprungligen namnet Farsta – ej att förväxla med Farsta i södra Stockholm. Dock heter viken fortfarande Farstaviken som går in från Baggensfjärden till Gustavsberg. Nedanstående är en kortfattad beskrivning av Gustavsbergs porslinsfabriks och fabriksområdes historia.

500 f.kr. – 1000 utgjordes vattnet där Gustavsberg i dag ligger av början på ett långt smalt sund som förband Baggensfjärden med Torsbyfjärden. Längs sundets stränder gavs skyddande byggnadslägen med goda kommunikationsmöjligheter. I slutet av perioden började vattenförbindelsen att grunda upp och i dag ligger Gustavsbergs centrum där den tidigare farleden gick.

1000 – 1600 etablerades flera gårdar längs Farstavikens stränder.

1640 bytte riksrådet Gabriel Oxenstierna (bror till Axel Oxenstierna, Kung Gustaf II Adolfs rikskansler) till sig Farsta by och flera andra gårdar i det nuvarande Gustavsberg från kronan. Gabriel dog emellertid samma år. Farsta ärvdes då av sonen Gustaf Oxenstierna. Ett stenhus började uppföras som senare blivit dagens Farsta slott. Under samma decennium anlades också ett tegelbruk vid vattnet, på platsen för nuvarande Gula Byggningen. Produktionen tycks ha varit omfattande och tegel var en åtråvärd vara under den här tiden då stormaktssveriges huvudstad byggdes ut. Tegelproduktion fanns kvar på området ända in på 1900-talet under porslinsfabrikens tid.

Gustaf Oxenstierna avled redan 1648, 35 år gammal, varvid makan Maria De la Gardie övertog det då ännu inte fullbordade herrgårdsbygget. När stenhuset i Farsta 1658 var helt färdigt ändrade Maria egendomens namn till Gustafsberg för att hedra sin avlidne make. Det äldre namnet Farsta användes dock fortfarande omväxlande efter namnbytet.

1719 brändes Farsta gård av ryssarna i samband med slaget vid Stäket, men byggdes snart upp igen. Huvudbyggnaden återuppfördes på 1740-50-talen. Det är denna herrgårdsbyggnad som finns kvar i dag, men sitt huvudsakliga utseende har den från de ombyggnader som gjordes på 1800-talet. Vid den senaste, 1896, fick byggnaden en historieromantiserad utformning och blev dagens Farsta slott.

1815 styckades egendomen Farsta-Gustafsberg i två delar, varvid den östra delen kring tegelbruket, vid berget, fick beteckningen Gustafsberg medan området på västra sidan med herrgården behöll det gamla namnet Farsta. 1821 köptes Farsta gård av grosshandlaren Johan Herman Öhman.

1824 startade Öhman porslinstillverkningen i Gustafsberg. Från en fajansfabrik i Uppland, i Järlåsa socken, som märkligt nog också hette Gustafsberg, fördes en färdig fabriksutrustning tillsammans med en nedmonterad byggnad – i dag Gula Byggningen – över till den blivande Gustafsbergsfabriken. En för tiden omfattande industrianläggning byggdes snart upp. Under de följande två decennierna växlade fabriken ägare flera gånger och 1852 köptes den av Samuel Godenius.

1869 anställde Godenius nyblivne svärsonen Wilhelm Odelberg, 25 år gammal, som disponent för fabriken. Under Odelbergs tid byggdes Gustafsberg upp till ett noga organiserat brukssamhälle vad gäller såväl arbets- och socialt liv som bostads- och fabriksbebyggelse.

Odelberg hade också som mål att bygga upp ett så komplett självförsörjande samhälle som möjligt. Ett större lantbruk anlades väster om fabriksområdet för att förse samhället med jordbruksprodukter. Vid sekelskiftet 1900 hade fabriken vuxit till en av landets största industrier med ca 1000 anställda.

1897 Den konstnärliga nivån i produktionen hölls hela tiden hög, något som blev Gustafsbergs adelsmärke. Kaffeservisen Blå Blom som lanserats på 1870-talet blev en av fabrikens klassiker. På Stockholmsutställningen 1897 visade Gustafsberg upp hela sitt breda sortiment av servisporslin och konstgods och tilldelades utställningens stora guldmedalj.

1924 Wilhelm Odelberg avlider. En epok var slut i Gustafsberg. Sönerna Axel och Victor fick ta över ledningen för företaget in i de svåra tider som snart följde och 1934 – 35 genomfördes en omfattande modernisering av fabriken.

1937 köptes Gustavsberg, som nu stavas med ”v”, av KF och därmed gick fabriken och samhället mot en ny tid. Nya anläggningar byggdes som kom att utgöra ett välbehövligt stöd för porslinstillverkningen, en sanitetsporslinsfabrik 1939 för WC och tvättställ och en badkarsfabrik 1947. Även hushållsporslinsfabriken förnyades 1948 då stora delar av det äldre fabrikskomplexet revs för att skapa en enda stor anläggning.

KF:s eget arkitektkontor kom att bli viktigt för genomförandet av funktionalismens idéer. Den av KF:s arkitekter som fick i uppdrag att arbeta med Gustavsberg var Olof Thunström, ”Thun-Olle” kallad. Så gott som varje nytt hus som uppfördes i Gustavsberg från slutet av 1930-talet till 1960-talets början kom från hans ritbord. Även de publika byggnader som uppfördes i Gustavsberg ritades av KF:s arkitektkontor med Olof Thunström som arkitekt. Detta understryker den karaktär av brukssamhälle som Gustavsberg behöll även sedan KF blivit ägare. Fabriken och samhälle var ett.

1965 – 1975 blev en bra tid för Gustavsberg. Miljonprogrammets enorma bostadsproduktion skapade stor efterfrågan på badkar, toalettstolar och handfat. Vid 70-talets mitt började emellertid de svåra åren för Gustavsberg och vid 80-talets mitt gick det fort utför. 1000 anställda miste sina arbeten och 1987 gjordes fabriken om till tre separata bolag där varje fabrik själv skulle bära sina kostnader. Samma år slogs det nybildade Gustavsberg Porslin AB ihop med finska Wärtsilä, som redan ägde forna konkurrenten Rörstrand och 1990 såldes fabriken till finska Hackman, som också förvärvat Rörstrand från Wärtsilä.

1994 lades den industriella porslinstillverkningen slutligen ner i Gustavsberg, efter 170 år på platsen, och flyttades delvis till Finland och delvis till forna konkurrenten Rörstrand. Även Badkarsfabriken lades ner och flyttades till Tyskland. Sanitetsporslinstillverkningen i Gustavsberg AB blev emellertid kvar, från 2000 i ägo av Villeroy & Boch. Också porslinstillverkningen har fortsatt i liten omfattning, i Hushållsporslinsfabriken HPF i Gustavsberg.

2001 doneras porslinsmuseets samlingar av KF till Nationalmuseum, men blir kvar i Gustavsberg, och Värmdö Kommun tar över ansvaret för museiverksamheten.

2004 I Gula Byggningen öppnas Ateljébutik och konsthall och i Tornhuset Café, Galleri/Butik samt konferensvåning. Porslinsfabriken renoveras till mäss- och eventhall.

2005 Kungaparet besöker Gustavsbergs hamn, med lunch i Gula Byggningen och underhållning utanför Porslinsmuseet, vilket markerar invigningen av Gustavsbergs hamns nya epok. Till Kungaparet överlämnas samtidigt som gåva från Gustavsbergs Hamn en för besöket speciellt framtagen ny Gustavsbergs-servis, ”Ny Epok”, formgiven av Margareta Hennix och tillverkad av Hushållsporslinsfabriken HPF i Gustavsberg.

Läs mer om Gustavsbergs historia här.