Hett, tätt erotiskt kammarspel/Nu är jag kär/Så här jobbar en författare/Lever ikapp det jag inte hann förr.

INGEN håller på med mobilerna här.
På bussen hade ungarna täckbyxor, en tjej talade i telefon, en lyssnade på musik, en var på FB (jag) och de andra stirrade på mig.
Men ja, jag vet, jag har röd jacka och mössa med papegojor på fast svart är vinterklädkod i Sverige.

”Man träffar alla hela tiden” är ett Lulecitat och på Storgatan kramade jag om Anton Hedman, hockeysnubbe i LH.
”Vi ses ikväll” sa han.
Vi talar basket i sportens stad.
Friday på Energi, man och kvinna och ungar ur huse, LF knäckte Sundsvall.

Och till middagen diskuterade jag vetenskapsteorier med en kvinnlig professor från KTH.
Alldeles lycklig i den akademiska världen.

Och svaret på vad jag skriver?
Egentligen vill jag bara doktorera på ADD och Borderline/IPS,
fast det kommer ta fem år så först blir det nog en handbok med en jävligt ball tjej som visar vägen.
Men novellerna, dit har jag längtar hela mitt liv.

Blir en ny erotisk för MIX alldeles snart.

Och så vill jag bo i Skåne.
I ett hus vid ett tågspår, just för att.
Ni vet ju det där med NYC fast på landet, visst?

Jag vill stanna överallt jag kommer.
Älskar varje ort varje strandpromenad varje neonskylt varje tant på varje buss.
I Lule spelar busschaffisarna dansband och så kan man betala ombord.
Hello Stockholm, tips!

Kulturens hus:
Satt i bibblan, på fiket som inte har kaffemaskin men mys,
fick beröm för min Modesty Blaiseväska av bibliotekarierna som dukade till fest
med ostar som fick mig att tro att jag hade hundbajs på skorna.

Alkisarna som smygsöp i snurrstolarna med utsikt över den islagda älven rapade så det hördes över hela den magnifikt öppna planlösningen, och sen fick en av dem låna telefon i receptionen och ringa sin mamma.
De snackade i en halvtimme och hade det inte vart på finska hade jag vetat allt.

Det finns hjärta i Lule.

– Vad gör du egentligen på dagarna Lina?
– Jag vet inte. Lever ikapp det jag inte hann förr.