Man pratar om att Stockholm är den mest singeltäta staden i hela världen. Och man kan ju undra varför.

Jag har lite tankar och funderingar kring ämnet som jag kommer blogga om så ofta jag kan.

Var hittar man den rätte? Och hur vet man att det ÄR den rätte? Jag önskar att jag hade ett facit, men jag tror att det är faktiskt så att alla måste själva komma fram till vad som passar just dom bäst. Och hur vet jag vad som passar just mig bäst? Det kanske är så att jag har försökt och försökt och så blir det samma misstag varje gång.

Enligt mig så gör man misstag för att lära sig något. Och man gör om misstagen tills man förstår vad det är som är galet. Det kanske är så att en del aldrig förstår det och fortsätter i samma spår. En del kanske börjar ifrågasätta sitt eget beteende efter ett antal försök, vad det är som gör att jag just fastnar för de personer jag känner attraktion till. Och varför känner jag attraktion till just den här typen av människa?

Vi kan ju inte skylla allt på den andra, vi är ju själva med i tillfället då vi blir tillsammans.

Vad tänker vi när vi väljer partner? Tänker vi över huvud taget eller ser vi personen som vi önskar att den var i stället för som den är? Eller är vi rädda att bli ensamma?

Det är många frågor man kan fråga sig och när vi börjar betrakta oss själva och hur vi gör när vi väljer, så har vi större chans att hitta rätt. Lyssna på din inre röst, för någonstans i många fall, tror jag vi struntar i den lilla rösten där bak i huvudet som protesterar eller som har något att säga om vårt val, därför att vi vill så gärna att det ska vara rätt.

Är du mån om att må bra i en relation måste du också lyssna till dina egna önskningar. Anpassa sig, ja visst men till en viss gräns. Man kan också anpassa sig så att man utplånar sig själv, och vem kan älska någon som inte finns?

I mitt fall träffade jag den rätte vid 53 års ålder. Då först förstod jag vad det hela handlade om.