Det pågår en liten debatt om man ska tala om ras eller etnicitet.
Och vissa forskare säger att det inte finns några raser. Mer än hos hundar.

På tal om hundar så var min kompis Lasse rolig idag.
När Telia sparkade ut mig från existensen ringde han och gav mig ett liv.
Plötsligt fanns jag.
Så frågade han om hunden, om det går bra.
– Jo, men jag har nog blivit lite allergisk mot henne, svarade jag sanningsenligt.
– Men Lina, sa Lasse allvarligt, du är ju allergisk mot hundar. Du vet ju det.
Jo, jag visste. Men jag tyckte liksom inte att det borde räknas.

Men iaf. Det här skulle handla om raser.
Läs de här artiklarna och berätta sen för mig vad som är bäst.
Vad spelar hudfärgen för roll?
Begreppet ras behövs inte!

Problemet är inte vad vi kallar varandra, utan hur vi behandlar varandra.
Men ibland går det till så stor överdrift att jag har fått ha PIP-ljud i mina böcker för att det väckt obekväm oro när jag beskrivit människor som de själva gör i många stora länder.
Kallat asiatiska kids på en en jättelik kommunal engelsk skola för asiatiska kids, och de vita överklassungarna för vita överklassungar.
Just för att jag själv var en av dem.
Förlag har oroat sig för läsares oro över begrepp och gigantiska elefanter har dansat mitt på matsalsbordet tills jag fått slut på ord.
Men hur ska vi göra?
Ni som äger problemet, berätta för mig.

Svar till Lina, barnbarn till en rysk jude, med en halvgrekisk lillebror och en halvamerikan och massa asiatiska släktingar till mina barn.