Kris är väl något som vi alla drabbats av någon gång. Det utlöser stressreaktioner och kan mynna ut i bestående psykiska tillstånd. Kris är något som drabbar dig då du plötsligt kan uppleva att ett viktigt behov är hotat, att din livssituation plötsligt har ändrat sig utan att du varit med och beslutat om det. Du kan känna stark ångest och kan till och med få smärtor.
Krisen har kan man säga fyra faser.
Chock
Reaktion
Bearbetning
Nyorientering.
Om du tittar ovan på de fyra stadierna kan du tänka dig att det kommer ut något av det som har hänt. Ditt liv har prövats, du har prövats, du reagerar på det som har hänt på det sätt som just du gör.
När det värsta har lagt sig börjar du din bearbetning som också kan gå i olika faser. Och när du bearbetat och känner att det landat och du kan ha uppmärksamhet på andra saker i livet än just det som hände, så kan du äntligen börja se framåt och hantera det som hänt på ett nytt sätt. Du ser andra nya möjligheter att leva, du kan ta tag i situationer du kanske inte kunde förut. Du har helt enkelt utvecklats.
Utan kriser kan vi inte utveckla oss.
Tänk dig att du vill byta jobb. Du har varit på samma ställe i över 15 år och är van att gå dit trots att du vantrivs. Inget är som förr, du gör det du ska utan entusiasm och så går du hem, dag ut och dag in. När du tänker tanken att du vill sluta och göra något annat kommer rädslan. Kan jag, men vad händer om jag misslyckas? Om jag säger upp mig kanske jag inte får något nytt jobb. Vad ska alla säga? Då blir det avskedstårta och så tittar alla på mig och jag hatar att vara i centrum. Usch, nej det är lika bra att gå kvar, jag har ju bara 8 år kvar att jobba. Du mår sämre och sämre och du har till och med ångest på mornarna när du ska gå upp.
Ångesten du känner, det är det som är väckarklockan. Ångest i det här läget är jättebra, för det är livet som talar om för dig att din kostym börjar bli för liten. Den skaver och gör ont, den spänner över bröstet och är för trång. Ångesten i det här läget är den som sparkar dig i baken och säger, men gör något annat människa! Gå inte här och må dåligt! Gör något!
Det är den där obehagliga rösten som man inte vill lyssna på men som talar oavbrutet i alla fall. Vad du än säger eller tänker. Den ger aldrig upp…… Tänk då i stället, om jag nu följer min önskan och min vilja, då har jag faktiskt lyssnat på mig själv. Om ingen annan lyssnar så måste jag ju i alla fall lyssna på mig själv. Tänk på vad du vill, skriv ner, spåna, önska, dröm, se framför dig hur det ser ut när du är på ditt drömjobb. Hur är dina kollegor, hur mår du, osv. Det är bara du som kan göra något åt ditt liv. Risken är annars att du blir en bitter människa, när du kanske egentligen är en mycket positiv och social person. Visa den sidan du själv tycker om hos dig, var nöjd med ditt liv och klappa dig själv på axeln. Börja med små steg så är du till slut framme. Det är det första steget som är svårast att ta, men när du väl tagit det som kommer allt av sig själv till slut.