– Oj då, sa hon när två svarta kort kom upp på slutet.
Jag vet vad hon såg. Men jag kommer inte att säga.
– Jag ska lära dig hur du gör, sa hon. Hur du öppnar dig, men säg det inte till någon.
– Du har ont mitt i ryggen va? Det är för att du inte är riktigt framme ännu.

Hon visste vem som ska röntga sitt knä
och att min farmor hade papiljotthår
att jag inte får svara ja på det där telefonsamtalet jag går och väntar på.

Hon visste vilka män som är ledsna och glada och varför
och om mitt projekt som jag måste bygga i små nogsamma byggstenar
och det där pappret som gör allt jobbigt.
Jävlaskitjobbigt.

Hon visste var min andning hakar upp sig
och om det där konstiga som har fastnat i min kropp
Om den där resan
Och det som jag får stå ut med tills ja …

Hon såg barnen och vännen och hundarna och farfar i hatten och jo:
JAG FICK DETALJER, FAKTA, HARD CORE
och jag tror på allt.