– Du då Lina, vad tycker du om SD?
Håller du inte med om att de är de enda som vågar prata om invandringen?

I DN läser jag om en pojke född i Sverige, som bara talar svenska, med svenska syskon.
Men utan personnummer.
I pappren hos Migrationsverket står det att han är algerier, för att hans mamma och pappa är det.
För pojken, han är ju papperslös.
Finns inte.

Och ändå bodde familjen på 7 personer under 3 år i 2 rum för att de fått avslag på sin asyl, men inte ville åka hem till det land där de var förföljda.

Nu går vi i självförsvar. Vill säga att visst, utlänningar är välkomna hit, men inte för många och bara om de jobbar.
De som kommer hit och bara lever på oss och vägrar lära sig vår kultur har inte här att göra.
De som hedersmördar och våldtar våra döttrar och slår ihjäl våra människor med järnrör?
Blånegrer.

Först och främst bor det inga blånegrer i Kongo som en facebookare påstod.
Människor i Kongo har en mörkt brun färg.
Min exman jobbar där, min son har praoat där och spelat basket med deras landslag och är hjärtligt välkommen tillbaka.

Och jag VÄGRAR tro att det bara är för att man är från Afrika (som förresten är en världsdel) man slår ihjäl nån.
Jag tror att det hänger ihop med sånt som att som barn sett sin mamma bli uppsprättad av en granne av religiösa skäl, varit barnsoldat, PTTS, en industivärld som inte har nån lust att billigt tillgängliggöra bromsmediciner till behövande i utvecklingsländer.
Sånt.

Och att vi budgeterar så satans taskigt och kortsiktigt att vi inte satsar resurser på även de ETNISKT SVENSKA BARN som har särskilda behov i skolan och kanske inte kommer att klara av att bli självförsörjande skattebetalare.

Alla människor fixar nämligen inte det. Ibland bara är det så. Ibland hade vi kunnat styra upp det i tid.
Satans ofta har det varken med kultur eller hudfärg att göra.

Men, vill vi utropa i självförsvar. Men!
Det håller inte, för det är så att mamman till pojken DN skrev om är advokat och pappan handelsman.
Inget obildat pack alltså som många av oss hade tyckt varit skönare att skylla på.
I tio år jobbade de och försörjde sina 5 fem barn i Sverige.
Drog in skattepengar.
För sanningen är den att kalkylen inte alls är till bidragstagarnas fördel om jag har läst på rätt.
Sverige tjänar mer skattepengar på folk som kommer hit och jobbar än de som inte gör det.

Ni vet alla de där människorna som jobbar med sånt som vi inte vill?
Städar våra barns skolor, väger blöjor på våra gamla föräldrar, kör våra tunnelbanetåg när vi rusar till jobbet och skyller på de där satans utlänningarna som äger tunnelbanan som aldrig är i tid.
Ni har sett såna människor va?

Så här:
Man lämnar inte sitt land hals över huvud för att det verkar så jättelätt att få bidrag i Sverige.
Man lämnar inte en kultur där familj och släkt och vänner umgås över generationsgränser för ett iskallt Sverige där barn börjar på dagis innan de fyllt ett och gamlingar är såna som kissar på sig och bor på hem.
Man lämnar inte ett liv i solen för ett land där folk hellre dör än snackar med främlingar på bussen.

För vet ni vad som kan hända om man snackar med nån på bussen?
Man kan bli påtvingad obehagliga ställningstaganden för och av människor som genom annat kulturellt tänk vågar önska saker av sina medmänniskor.
Som omtanke, empati, tid.
Hjälp.
Engagemang.

Men det värsta av allt. Man kan bli vänner. Få lära sig nåt om världen.
Vidga sina förbannat snäva vyer som ju faktisk har fastslagit att man inte tycker om utlänningar.

Men tillbaka till Zlatan då. Vad har han med det här att göra?

Han är ju en vinnare. Alla gillar en vinnare.
Men är det någon av er som vågar minnas den sura trulige Zlatan som spelade i Ajax, vägrade snacka med pressen, var livrädd för det liv han hade taskig vana av och som ingen vågade tro på?

Honom kallade vi Jugge.
Jag minns.
Och jag är förbannad.

Svaret på frågan om jag inte tycker att SD har lite rätt iaf, att de åtminstone vågar:
Jag är humanist.
Min liberalism och bildning förbjuder mig att tycka olika om olika människor pga av etnicitet eller kultur.
Ja, det är elitistiskt sagt, jag vet.

Men Sverige skulle kunna ta emot hela världens flyktingar och bli ett storeuropeiskt land.

Vårt land täcks nämligen till 17% av blåbärsris, är mer än 3 ggr större än England till ytan
(om jag inte läst fel men det är större iaf) där det bor 52 miljoner människor.
Då skulle vi kunna ställa de krav på våra nya medborgare som mina vänner från SD önskar.
Att man lär sig språk, kultur, arbete i landet man kommer till.
Drar in skattepengar.

För det är sant, jag har vänner som tänker rösta på SD.
Jag tror nämligen på samtal.
På vänskap.
På alla människors lika värde.
På att 99,9 % av oss skulle välja samarbeta om vi bara gavs förutsättningar, enligt ny forskning på det Godhetsinstitut som just nu sätts upp på all världens universitet.

Det är nu min äldsta tonåring skulle säga att jag bara snackar statistik.
Ok, jag byter taktik:

Skärp oss Sverige!

Och jag kan ha fel i massa fakta men jag har ändå rätt i att alla människor har lika värde.
Så det så.