Ibland när jag pratar med människor och talar om vad jag arbetar med får jag väldigt många olika reaktioner. Vissa blir rädda och tror jag kan läsa deras tankar. Andra tror att jag går omkring och analyserar alla människor jag ser och är terapeut 24 timmar om dygnet. En del tror att jag har en patentlösning och bara jag säger vad dom ska göra så blir allt bra. Jag har bland annat hört nedanstående påståenden om vad en del tror händer om man går i terapi.

  • Det är bara psykfall som går i terapi.
  • Du kan inte tala om allt för då kommer dom låsa in dig.
  • Det är omoraliskt att ta betalt för att få reda på någon annans lidande.
  • Jag vill inte att någon annan ska tala om för mig vad jag ska göra.
  • Det skulle chocka terapeuten att höra allt jag varit med om, dessutom skulle jag må dåligt om någon annan fick reda på det.
  • Jag vet ju knappt själv vad det är som gör att jag mår dåligt, hur ska dom då kunna tala om det för mig?
  • Om jag säger vad jag varit med om blir ju andra människor inblandade. Jag kan ju inte sitta där och prata skit om dom.
  • Vissa saker kan man inte prata om och bör inte heller.

Alla olika sorters människor går i terapi. Ibland händer det att människor trasslar in sig i sina egna tankar och har svårt att släppa saker som får dem att må dåligt. Man kanske ältar problem dag ut och dag in och därmed mår sämre och sämre. Att få någon att bolla detta med kan hjälpa till att fokus hamnar på andra saker som du mår bra av i stället.

Det finns ingen terapeut som låser in dig för att du talar om vad det är som får dig att må dåligt. Enda gången vi har anmälningsplikt är:

  • när jag misstänker att ett barn far illa då detta enligt bestämmelsen om anmälningsskyldighet (14 kap. 1§ SoL) ska anmälas till socialnämnden
  • när jag enligt vittnesplikten i rättegångsbalken (RB) och förvaltningsprocesslagen (FPL) är skyldig att vittna i brottmål där åtalet gäller ett brott med en strafftid på minst ett års fängelse, försök till brott med minst två års strafftid eller försök till brott med lägst ett års strafftid (när brottet avser försök att överföra allmänfarlig sjukdom).

Att jobba som samtalsterapeut är ett jobb som alla andra och som kräver flera års utbildning. Om jag som terapeut använder min utbildning i syfte att hjälpa dig komma tillbaka till livet och må bra är det värt pengarna du betalar.

En samtalsterapeut talar inte om vad du ska göra. Vi ställer frågor, bekräftar, lyssnar efter saker som leder dig i den riktning du vill och som vi bestämt från början. Det är du som tar stegen, vi hjälper till genom att putta dig framåt och ser till att finnas där för dig om du faller eller tvekar. Det är du som bestämmer vilken väg du vill gå.

Vi kan inte veta vad det är som gör att du mår dåligt utan att du säger det. Våra frågor är en teknik som gör att du hittar ut själv och ser vad det är som du ev. behöver ändra på.

Att avslöja saker som hänt i ditt liv där andra människor är inblandade är inte att prata skit. Det är nödvändigt för att du själv ska få ett sammanhang i ditt beteende och kunna studera dig själv i relation till andra människor. Du reagerar olika på olika människor, och det är bra om du vet varför så du kan träna på det sätt du vill vara i stället.

Man kan prata om precis vad som helst. En terapeut dömer inte. Dessutom har vi hört rätt mycket och är luttrade. Det finns få saker som skulle chockera.

Det finns ingen människa som är lik den andra. Alla har olika referenser, bakgrund, personlighet, strategier och egenskaper. Att jobba som terapeut innebär att för det första kunna sätta sig in i problematiken utan att lägga in egna känslor eller lösningar, även om det är så att man kan tänkas ha dem för sin egen del. Bara för att jag som terapeut löser mina egna problem på ett sätt, betyder inte att klienten vill göra på samma sätt.

Välkommen för ett första kostnadsfritt samtal.

Eva Drugge

http://kbtmottagning.blogspot.se/