För en tid sedan fick jag ett mail av en kvinna som ville att jag skulle skriva om Rädsla. Det fick mig att fundera på alla våra känslor som vi har med oss redan från födseln. Vi kallar dem grundkänslor, de är; rädsla, ilska, ledsamhet, avsky, missnöje, glädje, trygghet, nöjdhet, skuld, skam, förvåning, intresse och nyfikenhet.

Alla de här känslorna har någon funktion och de går ut på att när vi använder dem har de något att lära oss som vi har användning för senare i livet. En liten bebis kan känna sig nöjd när blöjan är bytt och trygghet i famnen på en förälder. Avsaknad av trygghet kan ge rädsla och missnöje bland annat. Men jag ska börja med att skriva om just rädsla. Vad är rädsla och varför har vi den med oss? Rädsla fyller en viktig funktion i våra liv. Den är viktig i hänseendet att den är till för att varna oss för faror och att skydda oss från saker som kan göra oss illa. Det är ett slags alarmsystem som hela tiden söker av omgivningen för att kunna fly om fara uppstår. Det kan varna oss redan innan vi är medvetna om varför.

Ett exempel är om du går i skogen och ser en orm kanske du hoppar bakåt av rädsla, sen när du ser att det bara är en gren som i formen liknar en orm tar analytiska delen i hjärnan över och kan lugna dig. Det fungerar så att din hjärna styr dig innan du är medveten därför att du ska hinna fly eller gå in i kamp innan du hinner tänka på om det är en orm eller en gren. Tiden finns inte att analysera innan du reagerar med kamp eller flykt. Det går blixtsnabbt och medvetandet ligger alltid ett steg efter. Du kan också lära hjärnan genom erfarenheter saker att vara rädd för. Du kanske har varit med om att ramla i en vak och efter det vågar du inte gå ut på någon is alls även om den är en meter tjock. Du kanske har krockat med din bil och vågar inte köra bil efter det. Paniken som du känner kanske kommer bara av att tänka på det du är rädd för och gör att du tänker aldrig i livet. Här är det också larmsystemet som ligger före ditt medvetande. Förnuftsmässigt kanske du förstår att du inte skulle behöva vara rädd, men rädslan styr dig och ditt liv så länge du inte konfronterar den genom att göra det du är rädd för. Rädslan har tagit över och styr dig så att du inte kan leva livet fullt ut.

Rädslan tar massor med energi och kraft och du har svårt att fungera normalt i olika situationer. Rädsla är ett så stort ämne så det blir nog några fler inlägg om det. När jag föddes fick min mamma en förlossningspsykos. Hon hade kommit som krigsbarn från Finland när hon var 12. Föräldrarna var skilda sedan länge och min morfar var alkoholist, hade skaffat ny familj och hade inget intresse av att ta hand om mamma när min mormor dött i en spårvagnsolycka under andra världskriget. Den här händelsen kan ha varit orsaken till att hon inte vågade somna på kvällarna när vi var små, för hon trodde att hon skulle dö och ingen skulle kunna ta hand om oss barn. Självklart sätter en sådan händelse spår hos oss. Hennes rädsla och panikångest gjorde att anknytningen till henne för oss barn blev otrygg då hon själv kände sig otrygg. Så det är inte alltid egna upplevelser som skapar rädsla, vi kan föra över den på andra också omedvetet.

Även om vi visste om det är det tveksamt om vi skulle kunna förhindra att den smittar andra, till exempel till våra barn. Vi vill ju inte att barnen ska ärva det vi själva inte vill ha i livet. En fobi går att hantera, men vi behöver hjälp med det om vi inte själva har modet att konfrontera rädslan på egen hand. Som avslut idag kan jag säga. Vi kommer aldrig sluta att vara rädda. Därför att rädslan finns för att skydda oss från faror. Om vi går hela livet utan att vara rädda har vi heller inte utvecklats som människor. Varje utmaning innehåller en rädsla att misslyckas. Det är när vi tar steget och vågar ändå som vi bygger upp vår självkänsla och utvecklas. Det är alltid det första steget som är jobbigast. När man väl tagit det och ser att det inte var så farligt som man trodde, är det lättare att ta nästa.

//Eva Drugge